Mikael Damberg: Viktigt att industrin tas på allvar igen

2016 presenterade regeringens nyindustrialiseringsstrategi som fick namnet Smart industri. När vi träffar Mikael Damberg är han minister i övergångsregeringen. 2016 var han näringsminister med ansvar för att ta fram strategin. Då hade Tysklands nationella kraftsamling Industrie 4.0 fått stor internationellt genomslag.

– Jag är lite avundsjuk på att de lyck­ats skapa ett så starkt varumärke. Vi funderade på om vår strategi skulle heta samma sak. Men det kändes lite fantasi­löst så vi valde Smart industri som ju är ett lite vidare begrepp.

Redan när du tillträdde talade du om hur viktig industrin är för Sverige. Har du lyckats få gehör?

– Det är ingen tvekan om att industrin idag diskuteras på ett helt annat sätt än då. Nu förknippas den med hållbarhet, grön omställning och digitalisering, ja helt enkelt framtiden. Jag tycker att politiken bidragit till att ändra attityden. Men industrin har också starkt bidragit själva genom en rad framtidsinitiativ – jag tänker på samarbetet kring smart gruvdrift i Kiruna, SSABs kodioxidfria stålframställning, de många initiativen kring självkörande bilar och aktiviteterna kring framgångsrika testbäddar.

IVAs projekt Smart industri, som finansierats av Tillväxtverket till­sammans med en rad företag syftar till att stimulera små och medelstora företags digitalisering. Hur ser du på läget för de svenska företagen?

– När jag rest runt i landet och träffat dessa företag, inte minst på IVAs B2B-forum, har jag fått bilden av att det skiljer sig väldigt mycket mellan olika företag. För ett mindre är det en jätte­utmaning att ta sig an digitaliseringens utmaningar. Var ska man börja? Ett stort företag kan sätta av ett antal personer som jobbar heltid med frågan. Men det är inte möjligt för det lilla. I vår strategi tror vi på goda exempel, sådana som IVA visat upp, och att man kan knuffa på företagen genom coachning och annan hjälp inom ramen för satsningar som Robotlyftet och Digilyftet.

När vi i IVAs projekt Smart industri under de senaste två åren träffat små och medelstora företag runt hela landet dyker en och samma fråga upp – kompetensförsörjningen. Hur ska vi lösa den knuten?

– Kompetensförsörjningen är helt av­görande för att vi ska lyckas. Jag är gan­ska optimistiskt. Jag tror att vi håller på att ändra bilden av vad ett industrijobb är. Jag talade tidigare om de spännande projekt som många industrier arbetar med. Industriarbete idag handlar om att få vara med att lösa avgörande fram­tidsfrågor kring den absolut nödvän­diga gröna omställningen. Det tror jag kommer att locka. Till min optimism bidrar också att vi under den gångna mandatperioden satsat mycket på att bygga ut yrkeshögskolorna. De kommer att bli viktiga för att lösa kompetens­försörjningen för industrin som är ett stort problem idag.

Samverkan har blivit mycket viktiga­re. Många storföretag har insett att vissa typer av utvecklingsarbete inte passar in i deras egna organisationer. När AstraZeneca, ABB och Ericsson skapat möjligheter för mindre företag att arbeta nära dem i olika hubbar är det just den insikten som ligger bakom. Denna typ av öppen innovation är, sett i ett lite vidare perspektiv, en formlig revolution. Politi­ken kan inte tvinga någon att samarbeta. Men vi kan vara katalysatorer som inno­vationsvänliga beställare och att genom innovationsupphandlingar stimulera samverkan mellan olika företag och mellan akademi och näringsliv.
Vid sidan om kompetensfrågan dyker olika aspekter av samverkan upp i diskussionerna kring Smart industri. Vad kan politiken bidra med här?

  • Men jag vill också säga att vi inte får vara naiva när vi öppnar oss. Vi har tyvärr sett exempel på industrispionage och dataintrång. Detta är realiteter idag som vi måste förhålla oss till.

 

I IVAs tidigare innovationsprojekt och nu Smart industri kommer vi ständigt tillbaka till frågan om politikens roll och möjligheter. Ofta handlar det om näringspolitik. Vilken är kärnan i näringspolitiken idag? Vilken kommer den att vara i framtiden tror du?

– Det är en jättefråga. Jag har tänkt mycket på den. Jag tror att närings­politiken kommer att bli viktigare än någonsin. Men den kommer att vara mycket vidare än det som ryms inom min anslagspost i budgeten, nummer

  1. Vad vi har att hantera är den gröna omställningen. Det innebär att miljö­politiken blir en del av näringspolitiken och vice versa. Industrin behöver långsiktiga spelregler kring exempelvis miljökrav för att kunna investera. Och när vi utformar samhällslösningar inom områden som sjukvård, stadsbyggnad och infrastruktur påverkar politiken industrins inriktning och pekar ut viktiga områden där innovationer behövs. Jag är övertygad att bland de här nya produkterna och systemen finns många kommande exportframgångar.

Sverige som industrination konkurre­rar i högsta grad på en global mark­nad. För att vara konkurrenskraftiga krävs det att vi kan ställa om och ta de möjligheter som inte minst digitalise­ringen innebär. Ser du några speciella styrkor hos Sverige för att klara utma­ningarna här?

– Ja, vår vana att klara omställning. Tänk bara hur vi lyckats med att ta till oss ny teknik och sett till att lyfta många människor så att de fått kunskaper så att de kunnat fylla viktiga nya yrkesroller. Vi har klarat att ställa om och samtidigt hålla ihop samhället. Att detta är vår tradition, blir tydlig i många samman­hang, inte minst när arbetsmarknadens parter arbetar med omställningsfrågor. Jag är övertygad att om att detta kom­mer att vara en stor konkurrensfördel i den djupgående omställning vi genom digitaliseringen är inne i just nu.